20080412
Då var det dags för en ny uppdatering, jag har vart dålig med att uppdatera sidan och skall försöka bättra mig nu. Svårt ibland att skriva om vad man gör. Kortfattat är det ju, bada, snorkla, upp med ankaret, segla, ner med ankaret, äta mat, bada igen, åka jolle, sola, njuta av det underbara vädret, stänga alla däcksluckor när skyfallen kommer, öppna upp dem igen efter regnet och prata med båtgrannarna. Det var den kortfattade versionen.
Men nu kommer jag till vad jag och vi ombord på Arcadia har gjort den sista tiden. Efter en vecka för mig själv ombord på Arcadia. Kom äntligen Emma tillbaka. Emma blir nu med hela vägen hem till Sverige. Hennes flyg var fyra timmar försenat och under tiden jag väntade, blev jag inbjuden på en rom och cola till Pipe Dream som är Arcadias båtgranne här i English Harbour. Pipe Dream seglas av det pensionerade brittiska paret Rae och Gordon. Rae har varit med i två månader nu, men flyger tillbaka till England om fyra dagar. Gordon skall då ensamsegla ner till Trinidad, för att ta upp båten där och sedan komma tillbaka nästa år och då segla hem den igen till England.
Är man på Antigua en söndag så skall man passa på att åka upp till Shirley Heights. Så jag, Emma, Gordon och Rae tog en taxi dit upp och hade det väldigt trevligt. Här får man avnjuta en helt otrolig solnedgång, äta en god Bbq-middag och lyssna på Steelband. Utsikten går inte av för hackor heller, söder ut ser man Guadeloupe och mot sydväst ser man Monserrat och ner under oss ligger hela English Harbour och lite längre bort ligger Falmouth Harbour och alla superyachts.
Jag och Emma lämnade sedan English Harbour på måndagen vid lunchtid, efter att trasslat oss ut från Pipe Dreams ankarkättning. Vilket vi redan visste låg över vår kätting, innan vi lämnade hamnplatsen.
Under veckan som kom seglade vi runt Antigua. Först låg vi för ankar i Nonsuch Bay som ligger väl skyddat bakom ett stort korallrev. Här blev det snorkling, badning och upptäcksfärder med jollen. Vi fick också se på när J-båten Velsheda, hissade alla segel och seglade sig ut mellan grynnor och korallrev, mäktigt att se den i action. Vi seglade sedan norr ut och runt Antigua. Vi fick via VHF reda på om en stor Atlantisk Storm ute till havs, med tillhörande dyningar som kommer att drabba hela Västindien. Vi märkte av dyningarna under våran segling, men även för ankar på natten. Vi låg i viken Five Island Harbour, väl skyddad från den ostliga vinden. Men dyningarna kom från nordväst och slog rakt in i viken. Vi hade en meters dyningar rakt in i aktern på Arcadia hela natten. När vi sedan gick upp nästa dag var det tidigt eftersom ingen av oss kunde sova längre. Vi fortsatte söder ut längs med västkusten av Antigua och sedan på eftermiddagen kom vi till Falmouth Harbour där vi ankrade upp. På kvällen gick vi ut, först till baren där alla seglare samlas. Här träffade vi på besättningen på Colin Archern Christiania från Gibraltar. Alla gick sedan vidare till nattklubben Abrakadabra. Nästa dag ägnades åt att putsa på Arcadia, samt att tvätta vattenlinjen. Lennart kom sedan tillbaka från Sverige dagen där på.
Några dagar senare seglade vi oss norr ut mot Barbuda. Ön är bara 60 m hög och syns inte för en vi nästan var framme. Här möts man av sandstränder som är kilometerlånga. Det gick ganska mycket vågor och vinden låg på konstanta 10 m/s. Så varje landsättning med jollen mot stranden var ett äventyr. Det gäller att hitta en kort period då det inte är så mycket vågor, ta full fart med motorn och sedan vara snabb att stänga av och fälla upp den. Sen är det fort i vattnet och ta tag i jollen och springa upp med den på stranden, innan nästa våg brakar in bakom jollen. Vi låg på två olika ställen här, första natten vid Cocoa Bay och tre nätter vid Low Bay.
Barbuda och Antigua är samma nation. Vi hade hört oss för i Antigua att det skulle vara möjligt att klarera ut hos Customs inne i byn Codrington. För att ta sig till Codrington från Low Bay var det först jolleåkning in till stranden. När vi hade kommit iland där satte vi hjul på jollen och drog den över sanddynerna och ner i Codrington Lagunen. Nu blev det mera jolleåkande, det tog oss tjugo minuter i krabb sjö för att ta oss över lagunen som blötte ner oss totalt. Vi klev iland på kajen som dränkta katter, klockan var strax efter fyra och nu var det lite bråttom att hitta till customs innan de gick för dagen, det var ju fredag. Efter att ha frågat oss fram, hittade vi till slut customs. Vi blev nog alla lite förvånade, när vi upptäckte att customs var hemma hos en boende här i Codrington. Vi knackade på och han öppnade och hjälpte oss. Men det var inte så lätt som vi trodde, vi var tvungna att gå till Immigration. Efter det skulle vi till flygfältet för att Emma skulle betala flygplats skatt och sedan var vi tvungna att uppsöka Port Authority också. Byn är inte stor men utan några skyltar är det inte lätt att hitta. Vi frågade oss fram, kom till flygfältet, men där var det ingen. Klockan gick och vi var rädda för att inte hinna tillbaka till Arcadia innan mörkret föll över oss. Så vi fick ge upp och åka tillbaka till Arcadia. Nästa morgon var det sedan dags igen, upp med jollen över sanden och i med den på andra sidan, över lagunen och sedan tog det oss tre timmar att leta reda på alla personer. Fast vi hittade bara en och det var Immigration, hon stämplade ut våra pass och sedan gav vi upp och åkte tillbaka till Arcadia. Nu var det för sent att segla vidare så vi blev tvungna till att spendera ytterligare en natt här.
Söndagen den 30 mars seglade vi till St. Barthélémy (St. Barth), som mellan 1784 till 1877 tillhörde Sverige. Sverige fick St. Barth i utbyte mot att Frankrike skulle få en Tradingkontor i Göteborg. Under tiden Sverige ägde St. Barth byggdes huvudstaden Gustavia upp. Sverige gjorde ön ”skattefri” vilket gjorde att ön blomstrade och Sverige tjänade pengar på ön. Detta eftersom alla som ville hålla sig undan från kriget mellan Storbritannien och Frankrike gick in i Gustavias väl skyddade hamn. Här lastades alla varor av och sedan gick varorna vidare ut ifrån Gustavia. St. Barth är fortfarande skattefri zon.
Den Svenska tiden här på ön finns det inte mycket kvar av, två befästningar, ett par gatunamn och ett tjugotal byggnader finns fortfarande kvar från Svenskperioden. Men annars så har Frankrike gjort allt för att sopa igen spåren.
Vi kom hit lagom till att se på när det årliga St. Barths Bucket avslutades. Det är en av alla seglingstävlingar som finns för superyachts och längs med kajerna inne i hamnen låg det fullt med yachts som hade tävlat i fyra dagar. Windrose vann hela tävlingen och när vi pratade med skepparen var han på ett strålande humör.
Efter två nätter här seglade vi vidare mot St. Martin. Marigot på Franska sidan fick bli våran hamn för ett par dygn. Vi skulle göra ett par viktiga saker här. Vi hyrde bil och först åkte vi till skeppshandeln Budget Marin, för att köpa en ny VHF. Arcadias gamla fastmonterade VHF har slutat att fungera, vi köpte också lite nya skot som sedan byttes ut. Nästa stora och viktiga sak var att göra en ordentlig bunkring av mat inför kommande veckor samt Atlantöverseglingen. Matinköpen fick bli på den Holländska sidan, där finns ett ordentligt stort och välsorterat matvaruhus. Vi bunkrade hela bilen full med ”torra” matvaror. När vi nu hade bil passade vi på att åka upp till staden Grand Case. Vi avnjöt här en ordentlig välsmakande middag på en av alla restauranger som ligger längs med stranden här.
I Marigot hade vi Internetkontakt, vilket var tur. För först märkte Lennart det, sedan märkte Emma det, men jag kunde bara märka det genom att jag inte kunde använda mitt Visakort. Det Lennart och Emma hade märkt, var att det saknades pengar på deras konton. Det visade sig att våra bankkort hade blivit ”skimmade” i English Harbour. SEB hade redan spärrat mitt kort, därför fungerade inte det. Så nu var det till att ringa till Sverige och beställa nya kort. Lagom kul. Eftersom vi hade dåligt väder och hårda vindar beslöt vi att ligga kvar i Marigot under ytterliggare två nätter för att sedan gå runt till Simpson Bay som ligger på den Holländska sidan av St. Martin. Här stannade vi en natt och gick tidigt nästa morgon söder ut igen mot St. Christopher (St. Kitts).
Efter en lång segling kom vi fram till Basse Terra, som är St. Kitts huvudstad. Vi ankrade upp vid djuphavshamnen. Det gick ganska mycket sjö och svallet var och blev under natten mera och mera. Ingen av oss tre sov något vidare under natten. Nästa morgon, åt vi frukost och sedan gick vi vidare söder ut längs med västkusten av St. Kitts. Vi struntade i att klarera in, vilket var första gången. I stället ankrade vi upp i viken White House Bay. Där låg vi fint, inget svall och väldigt bra snorkelvatten runt omkring. Vad sägs om att först få snorkla bland fiskar och koraller, sedan snorkla över ett gammalt vrak som har slagits sönder mot korallen. Vidare får vi se en sköldpadda simma omkring under vattnet, samt fem gamla kanoner från något gammalt segelskepp ligga på botten. Sedan avslutas snorklingen med att på nära håll bli förbi simmad av en Stingrocka. En av de bästa snorklingarna jag har gjort här i Västindien.
Nästa morgon var det tidigt upp, vi skulle nu segla sydost mot Antigua. Det blev en lååång dag ute på havet i ren motvind och kryss. Vi kom fram till Five Islands Habour, som ligger precis norr om Jolly Harbour. Vi gick dit eftersom det är lätt att gå in där och ankra, när det är mörkt ute. Samt att vi vet att viken är nästan alltid tom eftersom alla ligger vid Jolly Habour. Vi är nu på väg runt Antigua igen, just nu ligger vi vid Great Bird Island på svaj och framför ön finns ett av alla korallrev som skyddar Antigua mot Atlantens vågor. Här har jag och Emma kört runt med jollen. Vi har på två olika platser hoppat ifrån jollen för att hitta någon bra snorkling. Men det var ingen lyckad snorkling idag, inte mycket att se. Imorgon går vi till Nonsuch Bay och ligger en natt där och efter det skall vi tillbaka till English Harbour. Då har jag och Emma seglat runt Antigua två gånger och Lennart en gång. I English Harbour stannar vi tills den 24 april då har vi sett och förhoppningsvis deltagit i Antigua Classic Yacht Regatta. Den 23 april kommer Terry från England han skall vara med oss över Atlanten och kommer ner lite tidigare för att få lite sol och värme här i Västindien.
Hälsningar från Arcadia
/Christian