En vecka kvar.
På söndag den 13 juli klockan 14.00 kommer vi till Lomma hamn igen. Fråga mig inte hur det känns för jag vet inte. Det känns så konstigt att säga det, hemma igen. Jag har alltså varit ute och seglat i över ett år. Under året har jag varit i 21 länder, vissa är fortfarande kolonier, men i viss del självstyrande. Jag kommer att ha seglat över 12 500 Nm när vi är tillbaka i Lomma.
När vi lämnade Lomma den 2 juli 2007 kändes det så stort att segla till Västindien. Bara det att segla ner längs med Europas kust till Kanarieöarna är långt. Men vi skulle segla över Atlanten också. Med passadvindar och till sjöss i 18- 20 dygn utan kontakt med land. Ingen möjlig landassistans om det händer något i mitten av Atlanten. Vi skulle göra dygnsseglingar längre än någon av oss hade gjort tidigare. Hur gör man det, hur klarar man av det? Var frågor som jag tror alla av oss ställde. Nu vet jag, man klarar av det. Först är det spännande, sedan blir det till och med lite långtråkigt. Båten gungar, havet gungar, maten gungar. Ja, allt gungar rättare sagt. Man vänjer sig otroligt snabbt med havet, vinden, solen och att bo på en liten båt. Jag har ”rätt att bära röda byxor” då jag har seglat över Atlanten på egen köl. Vad det kommer ifrån vet jag inte men så är det bara.
Har haft ett par jeans med mig, det funkar. För i Västindien använde jag dem nästan aldrig. Avverkat ett par kortbyxor och har ytterligare två som börjar bli bra slitna. Nästan alla mina kläder är solblekta av salt och sol. Fick köpa en jacka till nu när vi kom till Falmouth, för jag kan fortfarande inte förstå att det är sommar här i norra Europa, det är ju kallt.
En sak som man vänjer sig snabbt med är 28 grader i havet och varma kvällar. En sak som jag har saknat hela tiden är ljusa kvällar och riktig mjölk.
Nu ligger vi i Oostender i Belgien. Hur vi kom hit gick till så här. Jag och Lennart seglade från Falmouth till Portsmouth vilket tog oss 26 timmar vi gjorde inseglingen genom The Needles (det trånga sundet mellan Isle of Wight och fastlandet) precis innan gryningen hade kommit alltså vid tre på natten. Nu har vi med säkerhet gjort det som många Britter aldrig vågar göra. Segla ut genom sundet i hårdkryss med strömmen mot vinden/vågorna, och in i mörker. Vet inte om det är dumt att ha gjort det, men det var inget problem, ganska lätt.
I Portsmouth kom Per, Karen och lilla Selma ombord. Vi seglade vidare till Brighton och var där i tre dagar. Från Brighton gjorde vi ett ordentligt hopp på ett dygn till Oostender.
Innan vi lämnade Brittiska kusten blev vi bordade av HM Custom. Vi såg patrullbåten länge, sedan märkte vi att de vände om och gick upp bakom oss. Vi blev bordade av deras ribbjolle och två tullare kom ombord. Besöket varade i nästan två timmar. De förhörde oss om hela vår segling, tog prover ombord för att se om vi hade knark eller sprängämnen. Samt genomsökte hela Arcadia, detta var en ren rutinundersökning och görs slupmässigt berättar det. Då vi hela tiden kunde bibehålla vår fart och kurs, blev vi inte sinkade i tid. Vilket var viktigt eftersom vi hade planerat att göra överfart tvärs Engelska Kanalen med att ha tidvattnet med oss, vilket vi hade.
Överfarten var spännande sa Per och Lennart, själv så sov jag. En liten snabb resumé, först så var det inga fartyg, sedan så var det fullt med fartyg trädda på snöre. Rakt emellan alla fartyg så skall vi ta oss från Dover till Calais. Engelska Kanalen är värdens mest trafikerade vatten och det stämmer enligt Per och Lennart.
När jag tog över vid tre var vi på Franskt vatten och efter tre försök från Franska kustbevakningen så fattade jag att det var oss de kallade på. De ville veta vårt namn, vår anropningssignal, hur många vi var ombord, vilken hamn vi lämnade och vart vi är på väg. Sedan tackade de och påtalade att vi skall lyssna på kanal 16. Vilket jag gjorde redan första gången de kallade på oss, men inte trodde jag det var oss det vill ha tag i……
Nu har vi legat här i Oostender i ett par dagar, här har vi ätit väldigt mycket och druckit Belgiskt öl. Jag har nu lärt mig två saker som Belgarna är bra på. De äter/lägger mycket mat på tallrikarna samt brygger väldig goda och många ölsorter.
Imorgon måndag går vi till Helgoland, det tar oss nästan två dygn, vi kommer ha bra vind syd-västlig upp mot kuling. Från Helgoland går vi med nedlastad båt (Ingen skatt = billig sprit) till Cuxhaven. Där kommer Per ombord igen, vi går sedan direkt till Malmö, via Kielkanalen. Detta är vår plan, nu får vi se om vädrets makter vill vara på vår sida (med oss) eller om det vill vara på den andra sidan (vilket är rakt i näsan).
Ha det så bra vi syns snart
/Christian